Sue Dyson smärtskala: Vad är det och hur fungerar den.

Varje ryttare känner till frustrationen med en häst som verkar motvillig, spänd eller ”busig” under ryttare. Men tänk om de beteendena egentligen är ett rop på hjälp?

Den hästortopediska specialisten Dr Sue Dyson har under många år visat att många av de tecken som ryttare avfärdar som attityd eller bristande utbildning i själva verket är tydliga indikatorer på smärta [1]. För att hjälpa hästägare, ryttare och veterinärer att känna igen dessa signaler utvecklade hon Ridden Horse Pain Ethogram (RHpE), mer känd som Sue Dyson-smärtskalan [1][3].

Skalan ger dig ett strukturerat sätt att upptäcka subtila beteenden som visar när en häst är obekväm, så att problem kopplade till muskuloskeletal smärta upptäcks tidigare. I den ursprungliga utvecklingsstudien visade det sig att de flesta av de 24 beteendena var minst tio gånger vanligare hos halta hästar än hos ohalta [1].

Innan vi går vidare: om du tror att din häst kan ha ont, prata med din veterinär och få en ordentlig diagnos. Den här skalan fångar upp ett mönster. Den ersätter inte en hältundersökning.

Så fungerar Sue Dyson-smärtskalan

Sue Dyson-smärtskalan är ett peer review-granskat system som bygger på 24 specifika beteenden kopplade till muskuloskeletal smärta hos ridna hästar [1][3]. En häst som visar 8 eller fler av de 24 markörerna har med stor sannolikhet ont, och har inte bara en dålig dag. I en studie från 2020 med 60 ridhästar var medianpoängen 9 av 24. Hästar utan hälta och med normal galopp hade en medianpoäng på 5, klart under smärttröskeln [2].

Dessa omfattar tecken som:

1. Öronen roterade bakåt eller platt tillbakalagda i fem sekunder eller mer

2. Ögonlocken stängda eller halvslutna i två till fem sekunder

3. Huvudet framför lodplanet > 30 grader i tio sekunder eller mer

4. Tungan synlig, utstickande eller hängande ut

5. Huvudet bakom lodplanet > 10 grader i tio sekunder eller mer

6. Munnen öppen med tänderna isär i tio sekunder

7. Svansviftningar

8. Huvudet lutat, upprepade gånger

9. Bettet draget åt ena sidan (vänster eller höger)

10. Hastigt tempo, oregelbunden rytm i trav eller galopp, eller upprepade tempoväxlingar i trav eller galopp

11. Upprepade förändringar i huvudets position som inte följer travens rytm

12. Snubblar upprepade gånger eller upprepat bilateral släpning av bakhovarnas tår

13. Huvudets position förändras upprepade gånger och rör sig från sida till sida

14. För långsam gångart: kan likna passageartad trav

15. Plötslig riktningsförändring eller skyggning

16. Bockar eller sparkar bakut (ett eller båda bakbenen)

17. Stegring (båda frambenen från marken)

18. Bakbenen följer inte frambenens spår utan avviker åt vänster eller höger

19. Galopp: upprepat felaktigt ansprång (fel galopp) eller byte av ben fram och / eller bak

20. Spontana gångartsförändringar

21. Svansen hålls hårt klämd mot mittlinjen, eller hålls åt ena sidan

22. Ovillig att gå framåt eller stannar spontant

23. Sclera exponeras upprepade gånger

24. En intensiv blick eller ett frånvarande uttryck i fem sekunder eller mer

Skalan fungerar genom att poängsätta dessa beteenden under ridning. Veterinärer och utbildade yrkespersoner använder den i kliniska sammanhang, men även vanliga ryttare har nytta av den, och det är just poängen: Dyson skapade RHpE för att användas även utanför undersökningsrummet, inte för att vara inlåst där.

Genom att lära dig de vanliga markörerna blir du bättre rustad att:

• Upptäck när din hästs beteende kanske inte handlar om attityd, utan om smärta
• Dokumentera mönster och beteendeförändringar åt din veterinär
• Var en röst för din hästs komfort och välbefinnande

Slutsats

Sue Dysons smärtskala är ett verktyg, inte en diagnos. Hästar kan visa liknande beteenden på grund av en dåligt passande sadel, obalans hos ryttaren eller bristande kondition, så sammanhanget spelar alltid roll. En studie fann till och med inget meningsfullt samband mellan hur halt en häst såg ut och dess RHpE-poäng [4], vilket säger något värt att stanna upp vid: smärta kan höras tydligt i beteendet och knappt märkas i gången.

Om du misstänker smärta är nästa steg en grundlig undersökning hos din veterinär, och eventuellt även hos en fysioterapeut.

När smärtan har identifierats och åtgärdats är det värt att bygga in långsiktig komfort i hästens rutin. Balanspads är ett alternativ: de tränar de djupa bålmusklerna som stödjer ryggraden, vilket hjälper till med stabilitet och koordination under ryttare.

För mer information kan du gärna läsa vår blogg om fördelarna med balanspads och vår blogg om hur du använder balanspads, som innehåller ett 8-veckorsschema för att förbättra proprioceptionen.