Vad är PPID (Cushing’s) och hur känner jag igen och stöttar min häst som har det?

(Pituitary Pars Intermedia Dysfunction), även kallat Cushing hos hästar, är en störning i hypofysen i hjärnan där hormonregleringen blir rubbad.

I hjärnan finns nervceller som producerar dopamin. Hos hästar med PPID blir dessa celler skadade. Normalt hämmar dopamin hypofysen, en liten körtel som reglerar hormoner. När denna hämning försvinner producerar hypofysen för många hormoner, däribland adrenokortikotropt hormon eller ACTH.

ACTH stimulerar binjurarna att producera kortisol. Hos hästar med PPID sker detta för mycket och för ofta. Resultatet är en kontinuerligt förhöjd kortisolnivå i kroppen. Detta påverkar ämnesomsättning, muskelutveckling, fettfördelning, pälsväxt och insulinfunktion.

Din veterinär kan bekräfta PPID med ett blodprov som mäter ACTH-nivåerna. 

Även om äldre hästar löper högre risk att få PPID kan även yngre hästar drabbas. Ungefär 1 av 5 hästar över 15 år och 1 av 4 hästar över 20 år visar tecken på PPID (Galinelli et al., 2021).

Vilken roll spelar näring i hanteringen av PPID-symtom?

En nyligen publicerad studie av Galinelli et al. (2021) lyfter fram vikten av anpassad näring för hästar som lider av Pituitary Pars Intermedia Dysfunction eller PPID. Även om PPID vanligtvis behandlas med läkemedlet pergolid, ses näring nu också som en avgörande faktor för att hantera kliniska symtom, minska risken för fång och bibehålla en god livskvalitet. 

När du sätter ihop en foderplan bör följande faktorer tas med i beräkningen: 

1. Bedömning av kroppskondition och muskelmassa. Utifrån detta kan rätt mängd energi, kolhydrater och proteiner fastställas. 
2. Bedömning av insulindysreglering (ID) 
3. Anpassningar utifrån ålder och aktivitetsnivå 

Vilka är de vanligaste symtomen på PPID? 

Symtomen på PPID kan variera mycket från häst till häst och förändras i takt med att sjukdomen utvecklas. I de tidiga stadierna är tecknen ofta subtila, men med tiden blir de tydligare och fler symtom kan tillkomma. 

Var uppmärksam på följande tecken, som kan tyda på PPID: 

• Fång: ofta hos hästar med nedsatt insulinfunktion (insulindysreglering) 
• Hypertrikos: en lång och lockig päls 
• Hirsutism: svårigheter att fälla pälsen på våren 
• Viktnedgång och muskelförtvining 
• Onormal fettfördelning: fettansamling ovanför ögonen, bukighet och ibland fett på halskammen 
• Trötthet och nedstämdhet: på grund av förlust av dopaminproducerande nervceller och förhöjda kortisolnivåer 
• Polyuri och polydipsi: ofta ökad törst och urinering 
• Ökad känslighet för infektioner

Alla hästar visar inte alla symtom samtidigt. I ett tidigt skede märks ofta subtila förändringar i pälsen eller lindrig trötthet. Regelbunden observation är viktig för att upptäcka förändringar i tid. 

Om du känner igen vissa symtom och misstänker att din häst har PPID, boka alltid en tid hos din veterinär. 

Vad är kopplingen mellan PPID och insulindysreglering?

Normalt ser insulin (ett hormon) till att socker från blodet kommer in i cellerna så att de kan använda det som energi. Vid insulindysreglering reagerar cellerna inte längre som de ska på insulin, så socker (glukos) blir kvar i blodet för länge. Bukspottkörteln registrerar det höga blodsockret och ”tror” att det inte finns tillräckligt med insulin, så den producerar ännu mer. 

Hos hästar med PPID producerar hjärnan för mycket av hormonet ACTH. ACTH gör att binjurarna producerar kortisol. Normalt stoppas denna process när det finns tillräckligt med kortisol i blodet, men vid PPID fungerar denna broms inte längre. Ökningen av kortisol gör också cellerna mindre känsliga för insulin. 

Det är därför en av tre hästar med PPID ofta utvecklar insulindysreglering och är mer benägna att få fång. 

Hur behandlas PPID? 

PPID är ett kroniskt tillstånd som inte kan botas, men symtomen kan hanteras med läkemedlet pergolid. Detta läkemedel är en dopaminreceptoragonist som minskar produktionen av ACTH. Det sänker kortisolproduktionen och kan minska symtomens svårighetsgrad. 

Utöver medicinering spelar näring och regelbunden uppföljning en lika viktig roll i hanteringen av PPID. 

Tillsammans med din veterinär kan du gå igenom dessa steg för att skapa en komplett foderplan som möter din hästs specifika behov: 

• Steg 1 Fastställ nuvarande och önskad kroppskondition: PPID är kopplat till både övervikt och undervikt. 

Övervikt: Förhöjda insulinnivåer främjar fettinlagring, särskilt i halskammen, vid svansroten och ovanför ögonen. 

Undervikt: I senare stadier av PPID kan höga kortisolnivåer orsaka muskelförlust och tömning av fettreserverna. 

• Steg 2 Fastställ förekomst och grad av insulindysreglering: Graden fastställs genom mätning av insulin och glukos i blodet. Detta test utförs av din veterinär. 
• Steg 3 Ålder: Äldre hästar har ofta tandproblem och artros. Om din häst har tandproblem, bör den helst få uppblött betmassa eller höpellets. Om din häst har artros, ge hö på marknivå i stället för i hönät för att undvika belastning på nacken. 
• Steg 4 Aktivitetsnivå: För mycket energi, särskilt från socker eller stärkelse, ökar risken för insulindysreglering och fång. Hästar som rör sig lite förbränner mindre energi, vilket gör att socker och fett ansamlas snabbare. När en häst rör sig regelbundet använder musklerna mer glukos som energikälla. Det sänker socker- och insulinnivåerna i blodet. 

Figur 1 visar en översikt för bedömning och hantering av hästar, ponnyer och åsnor med PPID. Diagrammet hjälper till att anpassa utfodrings- och skötselbeslut efter kroppskondition (BCS) och förekomst av insulindysreglering (ID). 

Slutsats 

En bra foderplan för hästar med PPID kräver ett individuellt upplägg. Kroppskondition, insulinkänslighet och ålder måste alltid bedömas. Tillsammans med medicinsk behandling och regelbunden uppföljning hos din veterinär hjälper detta till att stödja din hästs livskvalitet med PPID. 

Läs vår nästa blogg om hur du steg för steg anpassar din hästs foderstat utifrån vikt, ålder och insulinkänslighet. Du får praktiska riktlinjer och exempel för hästar med övervikt, undervikt och/eller insulindysreglering.