Vad är PPID (Cushing’s), och hur känner du igen och stöttar din häst o

PPID (Pituitary Pars Intermedia Dysfunction), även kallat Cushings hos hästar, är en sjukdom i hypofysen i hjärnan där hormonregleringen störs.

I hjärnan finns nervceller som producerar dopamin. Hos hästar med PPID skadas dessa celler. Normalt hämmar dopamin hypofysen, en liten körtel som reglerar hormoner. När den här hämningen försvinner producerar hypofysen för mycket hormoner, bland annat adrenokortikotropt hormon eller ACTH.

ACTH stimulerar binjurarna att producera kortisol. Hos hästar med PPID sker detta för mycket och för ofta. Resultatet blir en ständigt förhöjd kortisolnivå i kroppen. Detta påverkar ämnesomsättningen, muskelutvecklingen, fettfördelningen, pälstillväxten och insulinfunktionen.

Din veterinär kan bekräfta PPID med ett blodprov som mäter ACTH-nivåerna.

Även om äldre hästar har högre risk att få PPID kan också yngre hästar drabbas. Ungefär 1 av 5 hästar över 15 år och 1 av 4 hästar över 20 år visar tecken på PPID (Galinelli et al., 2021).

Vilken roll spelar nutritionen för att hantera symtom på PPID?

En ny studie av Galinelli et al. (2021) lyfter fram hur viktig anpassad nutrition är för hästar som har Pituitary Pars Intermedia Dysfunction, eller PPID. Även om PPID vanligtvis behandlas med läkemedlet pergolid, ses nutrition nu också som en avgörande faktor för att hantera kliniska symtom, minska risken för fång och bevara en god livskvalitet.

När du sätter ihop en foderplan är det viktigt att ta hänsyn till följande faktorer:

Bedömning av hull och muskelmassa. Utifrån detta kan rätt mängd energi, kolhydrater och protein fastställas.
Bedömning av insulindysreglering (ID)
Anpassningar utifrån ålder och aktivitetsnivå

Vilka är de vanligaste symtomen på PPID?

Symtomen på PPID kan variera mycket från häst till häst och förändras i takt med att sjukdomen utvecklas. I de tidiga stadierna är tecknen ofta subtila, men med tiden blir de mer synliga och fler symtom kan tillkomma.

Var uppmärksam på följande tecken, som kan tyda på PPID:

Fång: ses ofta hos hästar med nedsatt insulinfunktion (insulindysreglering)
Hypertrikos: lång och lockig päls
Hirsutism: svårigheter att fälla pälsen på våren
Viktnedgång och muskelförtvining
Onormal fettfördelning: fettansamling ovanför ögonen, bukighet och ibland fett på halskammen
Slöhet och nedstämdhet: på grund av förlust av dopaminproducerande nervceller och förhöjda kortisolnivåer
Polyuri och polydipsi: ökat drickande och urinering
Mer mottaglig för infektioner

Alla hästar visar inte alla symtom samtidigt. I ett tidigt skede märks ofta subtila förändringar i pälsen eller mild slöhet. Regelbunden observation är viktig för att upptäcka förändringar i tid.

Om du känner igen vissa symtom och misstänker att din häst har PPID ska du alltid boka en tid hos din veterinär.

Vad är sambandet mellan PPID och insulindysreglering?

Normalt ser insulin (ett hormon) till att socker från blodet kommer in i cellerna så att de kan använda det som energi. Vid insulindysreglering reagerar cellerna inte längre som de ska på insulin, så socker (glukos) blir kvar i blodet för länge. Bukspottkörteln känner av det höga blodsockret och tänker att det inte finns tillräckligt med insulin, så den producerar ännu mer.

Hos hästar med PPID producerar hjärnan för mycket av hormonet ACTH. ACTH får binjurarna att producera kortisol. Normalt stannar den här processen när det finns tillräckligt med kortisol i blodet, men vid PPID fungerar den här bromsen inte längre. Ökningen av kortisol gör också cellerna mindre känsliga för insulin.

Därför utvecklar en av tre hästar med PPID ofta insulindysreglering och är mer benägna att få fång.

Hur behandlas PPID?

PPID är ett kroniskt tillstånd som inte kan botas, men symtomen kan behandlas med läkemedlet pergolid. Detta läkemedel är en dopaminreceptoragonist som minskar produktionen av ACTH. Det sänker kortisolproduktionen och kan minska symtomens svårighetsgrad.

Utöver medicinering spelar utfodring och regelbunden utvärdering en lika viktig roll i hanteringen av PPID.

Tillsammans med din veterinär kan du gå igenom dessa steg för att ta fram en komplett foderplan som är anpassad efter din hästs specifika behov:

Steg 1 Fastställ nuvarande och önskat hull: PPID förknippas både med övervikt och undervikt.

Övervikt: Förhöjda insulinnivåer främjar fettinlagring, särskilt i mankammen, vid svansroten och ovanför ögonen.

Undervikt: I senare stadier av PPID kan höga kortisolnivåer orsaka muskelförlust och uttömning av fettreserverna.

Steg 2 Fastställ förekomst och grad av insulindysreglering: Graden fastställs genom mätning av insulin och glukos i blodet. Detta test utförs av din veterinär.
Steg 3 Ålder: Äldre hästar har ofta tandproblem och artros. Om din häst har tandproblem bör den helst få uppblött betmassa eller hösilagepellets. Om din häst har artros, ge hö på marknivå i stället för i hönät för att undvika belastning på nacken.
Steg 4 Aktivitetsnivå: För mycket energi, särskilt från socker eller stärkelse, ökar risken för insulindysreglering och fång. Hästar som rör sig lite förbrukar mindre energi, vilket gör att socker och fett lagras snabbare. När en häst rör sig regelbundet använder musklerna mer glukos som energikälla. Det sänker nivåerna av socker och insulin i blodet.

Figur 1 visar en översikt för bedömning och hantering av hästar, ponnyer och åsnor med PPID. Diagrammet hjälper dig att anpassa utfodring och skötsel utifrån hull (BCS) och förekomst av insulindysreglering (ID).

Figur 1: Flödesschema med en stegvis metod för utvärdering och utfodringshantering för hästar och andra hästdjur med PPID (Galinelli et al., 2021).

Slutsats

En bra utfodringsplan för hästar med PPID kräver ett individuellt upplägg. Hull, insulinkänslighet och ålder behöver alltid bedömas. Tillsammans med medicinsk behandling och regelbunden uppföljning hos din veterinär hjälper det dig att stödja din hästs livskvalitet med PPID.

Läs vårt nästa blogginlägg om hur du steg för steg anpassar din hästs foderstat utifrån vikt, ålder och insulinkänslighet. Du får praktiska riktlinjer och exempel för hästar med övervikt, undervikt och/eller insulinrubbning.